Jag trodde den värsta åldern med tonåringen var över. Minns när hon var 12 och skulle fylla 13, då var hon jobbig. Fast med perspektiv på det hela så var det mer att hon skulle testa gränser och hitta sin identitet. Nu är hon bara jobbig och dum i huvet stundtals!När hon kom innanför dörren igår var hon glad och gullig men efter ca 15-30 sekunder så frågade hon om jag inte hade köpt allahjärtansdagpresent till henne och jag sa nej fast jag hade köpt till henne. Jag frågade om hon hade köpt till mig och då blev hon sur... Strax efter hon tagit av sig ytterkläderna gick hon in på sitt rum och såg presenterna ligga på sängen och blev gullig igen. Så där fortsatte det hela kvällen; sur, glad, gullig, irriterad, sur, glad, gullig och så vidare.
Jag hänger inte med i hennes humörsvängningar och jag tycker att det är skitjobbigt! Detta sa jag till henne och hon gick genast och la sig och pratade inte mer med mig. Nu har jag varit vaken en halvtimme och hon har fortfarande inte sagt ett ljud och inte jag heller. Det är fan skönare att gå omkring och sura än bli utsatt för en utskällning 2 sekunder efter man har gosat så nu ska jag också vara sur och tyst tills imorgon! Jag ska ju till en kompis efter jobbet ikväll och det lär bli sent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar