Suråldern

Jag har sagt till dottern några gånger under tiden som hon varit hos sin pappa att hon kommer att vara ensam hemma natten mellan onsdag och torsdag eftersom jag ska på konferens. I söndags när hon kom uppspelades detta samtal:

Dottern: -Kommer du att åka på morgonen på tisdag?

Jag: -Tisdag? Jag åker på onsdag morgon och kommer hem torsdag kväll.

Dottern: -VA?!?! Martin (hennes kille) kommer ju hit på tisdag och vi ska ha myskväll och sen ska han sova här! Vi har ju sovmorgon båda två på onsdag!!

Jag: -Men du får väl ändra dag med honom dårå, jag har sagt onsdag till torsdag i flera veckor nu.

Hon är vid det här laget ganska sur och börjar sucka och stöna.

Dottern: -Men vi har ju inte sovmorgon på torsdag!!! Vi har liksom bestämt att vi ska mysa på tisdag!

Jag: -Så du tycker att jag ska flytta konferensen bara för att ni två har bestämt att ha myskväll?!?!

Dottern: -Men ÅÅÅÅH!

Nu är hon så irriterad att hon börjar smälla i dörrar.

Jag: ?!?!?!?!?!?!