Idag när jag gick på bussen på vägen hem stog plötsligt dottern på samma buss. Bussarna går ungefär varannan minut så det var ju bra timat. Men det kändes på en gång att det skulle bli en trist kväll eftersom jag märkte ganska snart att hon inte ville prata. När vi gick från busshållplatsen sa hon helt plötsligt att hon sitter i en jobbig sits och efter lite luskande får jag klart för mig att hon inte längre är kär i sin pojkvän. Hon vill inte göra slut och inte vara ihop utan något mittemellan... Jag känner på mig att det är något som hon undanhåller för mig. Så fort vi kom innanför dörrarna slutade hon prata och stängde in sig själv i sin datorvärld.
Där satt hon tills jag frågade om hon kunde hjälpa mig med en sak (hon skulle få äta lite av det bästa hon vet) men hon svarade mycket irriterat att hon inte hade tid just då. Jag svarade att hon fick skylla sig själv och då undrade hon ju självklart vad jag ville och jag svarade... Helt plötsligt står hon i köket och har all tid i världen.
Något senare ber jag henne duka och hon vägrar för att hon har ont i magen. Ärligt, jag börjar tröttna ordentligt på "ont i magen", "helt slut", "ont i huvet" och allt annat hon skyller på när jag ber henne hjälpa till. Därför tog jag tjuren vid hornen och började diskutera med henne vid middagen att jag inte längre tolererar att hon beter sig som hon bodde på hotell. Men hon vägrade att prata så jag slutade äta, gick från matbordet och la mig i ett bad. Detta var vid 19-tiden, nu är klockan 22:30 och hon har gått och lagt sig utan ett ljud.
Okej, är det tystnad du vill ha så ska du få det. Jag tänker inte ge mig på den här punkten!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar